ROYALIST JAVISST ;)
I Januari när vi besökte Formex där det då stundande Bröllopet (som ägde rum i går) fanns väl representerat fick jag frågan om jag är Royalist.
Ja vad svarar man på det, vet faktiskt inte tror jag nog jag gjorde då...
Men i dag är det heltklart ett rungande JA, Lina visst är jag Royalist så påverkad är jag av gårdagens stora händelse Prinsessbröllopet. Det var helt magiskt, underbart och otroligt rörande, tänk att "Grodan" en helt vanlig man av folket och Prinsessan fick varandra. Det gick inte att ta miste på hur mycket de älskade varandra, fullkomligt strålade av lycka.
Det kändes som att sitta mitt i en livs levande Saga trots att jag egentligen befann mig hemma i mitt eget vardagsrum. Där vi hela halva släkten satt bänkade i vår soffa och kände nästan oss som gäster på bröllopet lite grann i alla fall, vi hade dukat upp till fest med tårta, svenska flaggan, bröllopsseriens produkter, finporslin och silverskedar...
Kul att vi fick förmånen att följa det vackra bröllopet via Tv:n, ännu roligare var det säkert för de som befann sig i storstan som vår äldsta Tonåring och fick uppleva känslan av alla människor som ville vara med Victoria & Daniel på deras stora dag.
Men inte var det brist på känslor här hemma i tv-soffan heller , mina ögon var inte torra alla gånger speciellt inte under de vackra talen. *Ler* borde ha behärskat mig för det kan få allvarliga konsekvenser...
Den yngre Tonåringen sa att det är illa om man sitter och gråter framför ett tv-bröllop, lilla mamma sa då att det inte är något mot vad jag kommer att gråta på hans. Svaret jag fick var drypande, du är INTE bjuden...
Voi voi, skulle nog hållt tillbaka mina tårar tänk att inte få gå och gråta på sin egens sons bröllop, hur ska jag klara det.
Men men i går var jag i alla fall "bjuden" på ett helt magiskt bröllop och det är jag glad för , får väl hoppas Tonåringen ändrar sig tills det är dags för hans;)
Ja se tonåringar.... :)
Du ska nog se att du blir bjuden i slutändan - det är jag ganska säker på. Ta med många näsdukar bara, och undvik alltför ljudstarka snytningar mitt under vigselakten. Försök inte klamra dig fast vid sonens ben heller, när han vänder om för att gå ut ur kyrkan (jag ser det framför mig: hur du åker på mage längs kyrkgången när du klamrar dig fast vid smokingbyxan...) :)
Asg men Sara då inte behöver du berätta allt för Tonåringen för läser han detta lär det vara kört för mig;)
Kram och tack för ett gott skratt som jag fick av din kommentar!
Jag verkar vara ensam om att inte ens slängt ett öga på det där bröllopet. Royalist, nej det är jag verkligen inte.. hehe.. Men vilket fall som så får dina rader mej att återigen tänka på min brors bröllop som ska hållas i sommar. Jag har redan varnat brudparet för hockeytrunken som jag måste bära med mej med pappersnäsdukar.. hehe.. DÅ kommer tårarna flöda. Risken kanske är stor för översvämningar uppe i Stockholm i augustimånad ;)
