Bild: Vicke


Det här fina Tomtefiaspelet låg under vår gran på julaftonskvällen och det har gett oss många roliga stunder under helgen som gått. *Fniss* man kan väl också säga att det även avslöjat två sanningar om mig:

1. Paketet var inte alls från tomten som det stod på etiketten, för H konstaterade genast att det inte kan vara någon annan än hans morsa som köpt detta spel. Ett designat Fiaspel...

2. Jag är inte dålig förlorare utan tycker bara att det är väldigt viktigt att vinna...

Riktigt kul att ägna lite mindre tid åt all digital underhållning och sitta ner tillsammans för att spela lite sällskapsspel, som nog kanske börjar bli lite bortglömt i konkurrensen av allt annat som lockar och pockar.

Så ännu en rolig sak med denna jul, sällskapsspel med familjen!

Det bidde Tredje Advent, det bidde Fjärde Advent och innan man visste ordet av så var det redan julafton...

I bland så är det bara så att tiden eller orken inte riktigt finns där , det kommer emellan något som kallas livet . Som behöver både all ens tid och energi ,annat som är mycket viktigare än denna lilla hörna i cyberspace. Så mina intentioner att blogga om adventshem och adventsmys i december fick stå tillbaka ...

Bild: Vicke

En lugn fridfull härlig jul i hemmets vrå är nu över och tänk det blev jul i alla fall trots allt vi inte hann med som vi tänkt fixa och göra.

 Trots att vi inte hade bakat några vita pepparkakor utan fick köpa, trots att vi bakade bruna pepparkakor av fakedeg och inte hemkokt, trots att vi inte hann göra ljus rischoklad, trots att vi inte hann pynta så mycket , trots att jag inte hann önska god jul på min blogg eller skriva hälsningar hos andra.  Ja ni förstår säkert vad jag menar, har en känsla av att jag inte är ensam om detta;)

Inte blev det heller detta år någon mysig uppesittarkväll kvällen före julafton som jag alltid drömt om. *Ler* precis som Lina verkar jag vara en tidsoptimist av dess like och i stället för att mysa framför tv:n och av ett julpyntat hus stod jag som vanligt i köket med en julskinka i ugnen som var färdig när klockan slog över från dan före dopparedan till dopparedan med en gran som skulle kläs, tomtar som skulle packas upp, knäck som aldrig ville stelna,  dukar som skulle strykas...

Mera ett arbetsläger än uppesittarkväll för hela familjen som hjälps åt för att kämpa och få till det där sista som behövs för att vi ska få sätta oss i soffan och bara pusta ut. Men jag tror faktiskt att det nog bara är precis som det ska vara, på något sätt har det blivit en tradition även i vårt hus. Som mina systrar sa jag för min mors tradition vidare och vad är väl en uppesittarkväll mot familjetraditioner.

Men vet ni vad trots alla dessa trots så blev det en helt underbar jul och precis en sån jul vi alla i familjen behövde och mått bra av. Att bara få vara , koppla av, äta gott i lugn och ro, bara njuta av friden men framförallt att bara ha tiden.

Tiden för varandra långt från vardagens bekymmer eller stress:D

God Fortsättning på er alla!

Säger bara Hantverk - Me like :D

Bild: Vicke

På några dagar har vi gått från grönt ute till härligt underbart vitt, äntligen börjar också vi häruppe i Norr få något som börjar likna vinter:D

I lördags for vi ut i skogen,skogen och skogen låter lite knasigt när vi har den runt knuten i alla fall så var det dags att förse oss med en utejulgran. Eller förresten inte en utan två, för nu hade jag bestämt mig att det var dags för att förnya traditionerna här i huset lite. Vi har varje år sen vi har flyttat in haft en julgran ute och alltid på samma plats ute på gräsmattan, så nu skulle det alltså bli två stycken som skulle stå framför trappen i stället.

Sagt och gjort ut och leta, otroligt nog var det gummistövlar på som gällde i lördags inte klokt egentligen första advent och såna skodon på fötterna. Inte nog med det jag kunde kombinera julgransletandet med att plocka blåbärsris och det är inte något man brukar kunna göra normalt den här tiden på året i vår del av landet.

I alla fall så hittade jag två granar som kändes ok, så det vara bara att sätta yxan i de och hugga ner. Första den lite större fick jag hjälp med av maken, men den lilla som hade så mager stam var jag så säker på att fixa själv. *Fniss* jag högg och högg och högg och högg, svetten bara forsade ner från min panna samtidigt som jag tänkte att det här är inte sant hur svårt ska det vara att få av den där lilla pinnen.

 Maken måste ha hört mig stånka och stöna där i skogen för han återvände för att komma till undsättning, *asg* han skulle justera granen lite för att fortsätta hugga och vad händer då han får granen i handen. Den måste ha gått av för länge sen men jag väntade mig värsta skogshuggarfallet, ni vet som det ser ut på tv när de kapar träd och måste ha stått där och huggit en lång lång stund i onödan.

Nåja om inte annat så är jag så stolt varje gång jag ser granarna vid trappen för jag har både letat upp de själv i skogen och huggit ner de. Dessutom skrattar jag varje gång jag ser den lilla rackarn och tänker på när jag kämpade som sjutton med yxan och det stora fallet uteblev.

 Så man skulle kunna säga att våra utegranar är mycket mer än bara en dekoration;)

I alla fall så har lördagens gröna omgivningar så smått skiftat färg, i söndags morse lagom till första advent var granen så klädsamt dekorerad med lite snö och rimfrost och nu har det blivit riktigt vitt ute. Härligt hoppas verkligen snön är här för att stanna:D