Den här helgen har som man kanske kunna säga gått i höstens tecken och jag som haft så svårt att tro att det redan är dags för höst har faktiskt börja känna mig både nöjd och tillfreds med att hösten är här. Det är ändå trots allt en mysig årstid, var sak har sin tid som man brukar säga och det gäller att ta tillvara på det bästa med varje tid hitta de små guldkornen.

För mig har de nog varit alla höstdofter jag fått njuta av i helgen, *ler* eller sett till att få njuta av kanske man skulle kunna säga. Höstens dofter har börjat sprida sig både utomhus och inomhus där det doftar ljuvligt av fönsterputs-såpa, hur det kan vara en typsik höstdoft kanske bara vi som är uppvuxna i Tornedalen (storstädningarnas paradis) kan förstå;)

I alla fall så är det nog det som är en av tjusningarna med hösten att man får börja fixa och dona lite inomhus igen , göra lite mysigt inför alla mörka kvällar vi har framför oss. Ta tag i projekten som inte blev färdiga eller som man lovat sig själv ska ta sin början till hösten. Kan lugnt konstatera att detta är en företeelse som jag inte är ensam om , det har man verkligen kunnat se på de senaste Ikeabesöken.

Helgens bästa hösdoft som för övrigt är en helt ny doft i vårt hus har varit doften av nykokta lingon, en doft som också för mig tillbaks till barndomens Tornedalen.  Där man inte bara städade  på hösten utan det syltades och saftades för fulla muggar, det gällde att fylla både frys och källare till vintern. Vilket  min mamma och pappa fortsatt med även när vi varit utflugna och de har inte bara sett till att fylla deras frys och källare utan även deras döttrar ha fått ta del av naturens rikedomar så länge de varit friska och pigga.

Men i dag var det alltså premiär för vår familj med helt egen lingonsylt, och jag är så glad över att Tonåringen gjorde det möjligt. För det var nämligen han som i går efter ett besök i en kompis stuga kom hem med en hink full med härliga röda lingon och i dag ville vi skulle koka sylt av de.

Vilken tur att han gav mig en spark i baken att själv lära mig att sylta, för det var inte svårt och framförallt var det riktigt roligt. Säkert för att vi gjorde det tillsammans men sen också för att vi på något sätt kände att vi förde mammas-mommos tradition vidare. Sylten blev inte bara vilken vanlig sylt som helst utan en fylld med massor av kärlek och värme, av alla minnen som väcktes av doften.  Doften av höst och mamma-mommo...

Så i kväll när vi lägger oss så tror jag vi både känner oss glada och stolta över att vi har lärt oss något nytt och jag är väldigt tacksam över att Tonåringen gav mig den möjligheten. För trots allt är det hans förtjänst att det blev det, han som kämpat i skogen med att plocka alla lingon!