I takt med att det blir ljusare ute och våren eller vårvintern anlänt känns det som om det börjat spritta lite även i mig och att min inspiration så sakta börjar återvända. *Ler* till och med mina (barn började jag skriva men jag tror jag skriver )Tonåringar (i stället ) har lagt märke till det...

Först i fredags var det stora Tonåringens tur,vi skulle packa upp varorna från storhandlingen och jag som normalt brukar vara ganska organiserad och strukturerad var plötsligt allt utom det. Började med en sak för att i nästa sekund hoppa vidare till nästa och nästa och nästa , ena sekunden plantera om påskliljorna jag köpt för att nästa börja så påskgräs och så vidare. Glömde totalt bort att det faktiskt var middag jag skulle fixa och inget annat, Stora Tonåringen tittade förvånat på mig och sa till mig med chockad röst flera gånger "men mamma" ...

Tillsist lyckades jag hejda mig och började med fredagsmiddagen , men...

*Fniss* säger bara han skulle ha tänkt på vad han pratade om när vi lagade mat för plötsligt nämnde han namnet på en affär i byn . Vilket fick mig att komma i håg att jag minsann köpt några små porslinspåskägg som låg någonstans och bara väntade på att packas upp.  Så naturligtvis var jag ju bara tvungen att genast leta fram de, men då fick han då verkligen nog beslagtog förpackningen och sa att nu skulle jag minsann inte göra något som helst annat än att laga mat!


Innan helgen var slut lyckades jag också förvåna den yngre Tonåringen och bara genom att fara runt med kameran och fota lite av fredagens dekorationer...



Han utbrast förvånat och glatt : "Men mamma du fotar" ?

Det fick mig att inse att jag faktiskt fotat extremt lite senaste månaderna,  för ett år sen hade det absolut inte varit något som skulle förvånat honom. Då suckades det minsann över att mamman sprang runt med kameran i tid och otid och skulle fota.

Stackars stackars (barn) Tonåringar det är inte lätt alla gånger att förstå sig på sin morsa. *asg* men jag kan lova att ställningen i Fyrtioårskrisande mamma ws Hormonstinna Tonåringar verkligen behöver jämnas ut lite och en liten liten poäng till mamma inte var helt fel för hon ligger under stort;)

Så det är bara att hoppas på att mitt beteende beror på att jag börjat få tillbaks lite inspiration och inte att jag håller på att bli helt snurrig.

Hände även en grej på söndag som nog tack och lov kanske kan tyda på att det nog ändå är ett tecken på återkomst av inspiration men det tar vi en annan dag.